Galaförberedelserna fortskrider, och jag kommer i detta inlägg att kungöra mina två låtval som jag kommer att framföra under kvällen. Båda låtar med anknytning till filmer, en ny och en gammal. Om vi börjar med min första låt. "Th girl from the north country" skriven av Bob Dylan och framförd av den samme tillsammans med Jonny Cash på skivan med samma namn som låten. När jag nu studerar texten, handlar den om en gammal kärlek som på ett envist sätt vägrar att lämna minnet. Som likt en hägring poppar den upp då och då och den är alltid den första association som kommer upp när den där platsen i norra delen av landet förs på tal. Hon måste varit en av de personer som alltid får fantasin i spinn och kan rulla fram långa slingriga historier om vad som skulle kunna ha hänt henne sedan den dag för länge sedan då hon senast sågs. Låten är drömmande sökande så som det passar en lägereld. Den spelades i en scen i filmen Silverlightning som jag såg igår på bio och att höra den på nytt var som att stöta på en gammal vän man inte sett på lång tid. Låten är något så ovanligt och modernt som en duett mellan två män och jag kommer nog nyttja detta faktum och bjuda in någon av er till att sjunga med mig. Men jag väljer att suga lite på den karamellen.
Em C G Well, if you're travelin' in the north country fair, Em C G Where the winds hit heavy on the borderline, Em C G Remember me to one who lives there. Em D G She once was a true love of mine. verses: Well, if you go when the snowflakes storm, When the rivers freeze and summer ends, Please see if she's wearing a coat so warm, To keep her from the howlin' winds. Please see for me if her hair hangs long, If it rolls and flows all down her breast. Please see for me if her hair hangs long, That's the way I remember her best. I'm a-wonderin' if she remembers me at all. Many times I've often prayed In the darkness of my night, In the brightness of my day. So if you're travelin' in the north country fair, Where the winds hit heavy on the borderline, Remember me to one who lives there. She once was a true love of mine.
Min andra låt är en gammal vemodig folkmelodi som i år faktiskt fyller 100 år. En dyster klagan på ett liv aldrig ville ge en lugn och ro. Vedermöder, prövningar och en kärlek som aldrig hittade tillräckligt med jord för att slå rot var allt vad detta liv bjöd på. Det var hårda tider för 100 år sedan. Låten heter I Am a Man of Constant Sorrow, genre BlueGrass och den kom till min och alla andras kännedom tackvare filmen O Brother where art thou. En låt som skrevs innan el var var boings egendom blir per automatik lägereldsmässig. Det finns i denna sång en vacker växelverkan mellan solist och kör som jag tror kommer att få de skira glasrutorna på verandan hos Sjöbloms att vibrera. För att göra låten rättvisa måste man hamra in trioler på gitarren och det kommer bli en utmaning men jag tar den.
E E A I am a man of constant sorrow B E I've seen trouble all my days E E A I'll bid farewell to old Kentucky B E The place where I was born and raised B E (The place where he was born and raised) For six long years I've been in trouble No pleasure here on earth I found For in this world I'm bound to ramble I have no friends to help me down (He has no friends to help him down) It's fare thee well my old true lover I never expect to see you again For I'm bound to ride that northern railroad Perhaps I'll die upon this train (Perhaps he'll die upon this train) You can bury me in sunny valley For many years where I may lay And you may learn to love another While I am sleepin' in my grave (While he is sleepin' in his grave) Maybe your friends think I'm just a stranger My face you never will see no more But there is one promise that is given I'll meet you on God's golden shore (He'll meet you on God's golden shore)Nu är jag nyfiken på hur era tankar går kring låtval...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar