Hej Polen

Ikväll börjar det, sommarens stora fest, och Polen sparkar igång mästerskapet. Jag har förberett mig lite annorlunda denna gång. Istället för att slaviskt följa Aftonbladets stora rubriker och se varje vänskapsmatch på TV har jag vänt mig mot litteraturen. I uppehållet mellan champions och EM har jag hunnit läsa två böcker(!) Zlatans biografi och det bästa från Erik Nivas två böcker. Jag kan verkligen rekommendera båda. Niva har en huvudtes i boken och det är att fotbollen är en känslig trendmätare på var samhället i stort är på väg. Är ett land på uppgång syns det tidigt i landets högsta liga, framtidstro och stålar höjer snabbt kvalitén på ligan. Är landet på väg ner i destruktiva banor syns det också tidigt i ligan, spelarflykt, läktarvåld och frustration. Denna tes tänkte jag testa i kvällens öppningsmatch mellan Polen och Grekland. Polen som nu på alvar har lämnat östblocket bakom och fortare än något annat östland sprungit ikapp västerländsk standard. Grekland å andra sidan är som nu är allmänt på väg i motsatt riktning. I rask takt är de på väg att parkera på en levnadsstandard i nivå med grannländer som t ex Rumänien, Turkiet. Därför går hela kvällens insats till Polen. Hemmanationer har ju en övertygande statistik i mästerskap i allmänhet och öppningsmatcher i synnerhet.