Med mamachripe in i 2012

Kära bettingbröder.
Året närmar sig sitt slut, och det vi tar med oss från syndikatets 2011 är väl kanske inte de stora bettingframgångarna. Istället kastar vi oss in i 2012 med vetskapen om att vi inte längre är en trio utan en kvartett. Så mycket starkare utåt, så mycket stabilare inåt. Istället för två mot en är det två mot två. Intern terrorbalans istället för intern skendemokrati. Till följd av detta heter vi inte längre machripe, utan har istället iklätt oss det mer kärnfulla, kraftfulla, slagkraftiga, seriösa mamachripe. Vi möter 2012 med tillförsikt, ödmjukhet och, som vanligt, törstiga efter framgångens nektar.

Om man bortser från syndikatets kärna, kärleken till fotboll och kortsiktiga ekonomiska vinster, och istället, enligt önskemål, funderar lite på de musikaliska influenser vi haft under detta mediokra bettingår, så går mina influenser, föga förvånande, i moll. Skivan som utan någon som helst konkurrens spelats mest är "Last of the country gentlemen" med skäggbiffen Josh T Pearson. En känslomässig, dock inte musikalisk, berg och dalbana. På slutet av året har denna skiva fått stark konkurrens av den lika fantastiska och storslagna och kanske ännu vackrare "Diamond mine" av det skotska superparet King Creosote & Jon Hopkins. King Creosotes vackra och lena, men ändå kristallklara, falsett får mig att fundera på min sexuella tillhörighet på ett sätt som jag inte gjort sedan Zinedine flöt omkring på fotbollsarenorna med sina fasta vader, totala kroppskontroll, iskalla blick och begynnande flint. Ska man dra upp tempot lite så stannar jag kvar i Skottland och "Hardcore will never die, but you will" med Mogwai. Mestadels instrumental powerpostpop med tyngd och känsla som om möjligt var än tyngre och än känsligare live på Debaser i våras. Årets besvikelse var "King of limbs" som i mitt tycke är ett steg tillbaka för Radiohead som under årens lopp skämt bort oss med att med varje ny skiva ta sin musik ett eller flera steg framåt.

Med dessa ord avrundar jag årest musiktips och vänder mig mot barnsängen där suckar, smågnäll och gnyenden från den två och ett halvt dygn gamla dottern, ännu ett bettingprospekt i raden, får King Creosotes klara röst att vekna i jämförelse. Halleluja.

Låt oss kasta oss in i 2012 tillsammans. Med ännu ett Champions league slutspel och ett i förväg alltid lika spännande stort internationellt mästerskap framför oss. Vi skriker med en gemensam stämma: "En för alla alla för en betting"!